PSYKOTERAPI

Psykodynamisk psykoterapi

Teci-Hill-Psykoterapi

Varför söker man psykodynamisk psykoterapi?

Psykodynamisk psykoterapi passar egentligen alla som känner behov av att få hjälp med att hitta bättre balans, såväl på insidan som på utsidan. Genom en bättre inre känslomässig balans har vi lättare att reflektera kring oss själva och vår omgivning. På så sätt kan vi hantera livets svårigheter på ett bättre sätt men vi kan också lättare hitta vår motivation och mening med livet.

Oftast söker man psykoterapi för att man har specifika problem såsom tex relationsproblem, ångest, katastroftankar men man kan även ha en mer övergripande önskan att förstå sig själv och andra bättre.


Många gånger upplever den som går i psykodynamisk terapi en lättnad bara av att få prata med någon om sina innersta tankar och känslor med någon som inte är dömande. Psykoterapeuten blir ofta en viktig person allt eftersom man vågar anförtro sig. Terapeuten kan vara behjälplig med att synliggöra, reflektera, lyssna och vara stödjande. Genom sitt intresse och engagemang formar terapeuten en omsorgsfull terapeutisk relation med klienten, där möjligheter för ett utforskande grundläggs.


Varje psykoterapi blir unik då man tillsammans utformar en trygg och bärande relation. Detta kan ta kortare eller längre tid, kräva mer eller mindre intensivt känslomässigt samarbete. I terapin utgår vi alltid från livet här och nu men söker samtidigt förståelse för hur tidigare upplevelser påverkar våra tankar, handlingar och känslomässiga utgångspunkter.


Då jag har utbildat mig i ett flertal olika psykodynamiska metoder försöker jag att anpassa metoden efter hur jag uppfattar personens behov, problematik och kapacitet.

Teci-Hill-Psykoterapi
Teci-Hill-Psykoterapi
Teci-Hill-Psykoterapi

Utgångspunkter

I mitt arbete utgår jag från ett psykodynamiskt/psykoanalytiskt synsätt på psykologisk utveckling och fungerande. Detta innebär att jag är intresserad av personen utifrån ett helhetsperspektiv, dvs tar i beaktande hur dennes känslor, tankar och beteende samverkar och påverkar individen. Dessa aspekter kan vara både medvetna och icke-medvetna.

Vidare utgår jag från personens hela livshistoria i det psykoterapeutiska arbetet. Våra tidiga upplevelser och relationer har, likt byggstenar, lagt grund för och påverkar vår fortsatta utveckling. Hur dessa psykologiska byggstenar påverkar oss i nuet är individuellt då vi tolkar det vi upplever utifrån vårt eget inre, unika och komplexa system. Därför är arbetet under en psykodynamisk terapi också väldigt individualiserad, dvs utgår från att undersöka just din upplevelse.

 

Oftast är vi inte medvetna om hur våra erfarenheter påverkar vårt beteende, tankar och känslor som vuxna. Det är därför vi många gånger kan uppleva att vi kan hamna i samma typ av situationer upprepade gånger utan att vi riktigt förstår varför. Några vanliga exempel är: att vi dras in i samma typ av relationer, ofta hamnar i situationer där vi har svårt att sätta gränser eller upplever oss orättvist behandlade och avvisade.

Vi kan förstås även ha upplevelser av mer diffus och allmän karaktär, så som till exempel oro, ångestkänslor, prestationsångest, självhat eller avund.

 

Man kan kort sammanfatta tre centrala arbetsområden som påverkar varandra och tillsammans utgör en helhet.

Känslor:

hjälper oss att hitta ”rätt”- tex att undvika negativa situationer och hitta till det som gynnar oss-t ex goda nära relationer.


Tankar:

hjälper oss att analysera och reflektera över vår situation både historiskt, framtid och nutid. Genom tankar kan vi även reflektera över de känslor som väcks i oss. På så sätt kan vi bättre hantera våra starka känslor inombords. Det leder även till att vi bättre kan utveckla vår kapacitet och vår potential t ex att vara tillsammans med andra.


Kropp:

Via kroppsliga signaler får vi veta hur vi egentligen har det, då kroppen inte kan ljuga, t ex signaler som tryck över bröstet, snabb puls, spända muskler talar om för oss att något gör oss oroliga. Genom att lyssna på våra signaler, hitta känslan och reflektera kan vi tidigare uppmärksamma och hantera det som gör oss oroliga.

Sammanfattningsvis kan man säga att en ökad förmåga att lyssna, känna och reflektera gör att vi i högre grad på ett genuint sätt kan vara i kontakt med oss själva och vår omgivning vilket ger oss ett mer meningsfyllt liv.

 

Hur går arbetet till?

Det terapeutiska arbetet går alltid ut på att integrera dessa tre aspekter. För att detta skall vara möjligt behöver vi samtidigt arbeta på att skapa en god terapeutisk allians. Om man inte känner tillit så kommer det att ligga i vägen för fortsatt arbete. En tillitsfull relation bygger man upp över tid då den behöver prövas för att man skall våga lita på att den håller.

Problem kan uppstå när vi tolkar våra signaler fel eller ignorera dem tills de blir alltför starka.

T ex så undviker vi kanske att lyssna på en svag orossignal då kommer kroppens system tvingas att ”höja volymen” för att vi skall lyssna. Om volymen blir för hög dvs panikångest, finns det inte någon tid att reflektera över vad signalen betyder utan hela vår kropp går upp i akut överlevnadsläge för att stänga ner obehaget. Vi har då gått miste om kroppens kommunikation från dig till dig, som från början talade om att något inte kändes bra. Vi kommer då även att gå miste om möjligheten att hantera obehagliga situationer och så även obehagliga känslor.

 

När det kommer till själva metoden, kan du se psykodynamisk terapi som ett arbete baserat på ett relationellt sammanhang. Terapeuten och klientens uppgift är att tillsammans försiktigt utforska och uppleva det som finns under ytan hos klienten. Genom att våga dela och få hjälp att förstå sina tankar och känslomässiga upplevelser får klienten större förståelse för vem man är och varför man gör som man gör. Man får också syn på vad som ligger till grund för ett sämre fungerande eller rent av självdestruktivt sätt att vara. Detta leder till större självacceptans men också möjligheten att förändra sitt beteendemönster.  

Terapin utgår från nuet men för att förstå hela personen försöker man få en bild av var och när problemen faktiskt började och av vilken orsak. Här behövs hjälp av terapeuten för att kunna se sambanden mellan det som har hänt och hur det är nu. Detta sker genom att terapeuten hjälper att identifiera klientens känslomässiga reaktioner, då känslorna vägleder en till genuina upplevelser.

Ett konkret exempel:

X har tidigt fått lära sig att klara sig på egen hand då detta har bekräftats av omgivningen. På en nivå lär sig X att upprätthålla beteendet (tex att inte söka tröst eller närhet) och får då bekräftelse av omgivningen. Samtidigt behöver X hela tiden kämpa med att hålla undan naturliga behov av att bli omhändertagen, få stöd och känna tillit.


Med tiden kommer X, likt omgivningen, lära sig att tycka illa om dessa behov av närhet och tröst. Resultatet blir att man tycker illa om en naturlig del av en själv. Det ger självhat varje gång sådana känslor dyker upp. Till slut känner man kanske inte ens behoven utan i stället bara självhatet. Dessutom kanske man heller inte kan hantera andras uttryck av dessa behov.


Det kan resultera i att man upplevs som hård, distanserad och inte går att komma nära. Här behöver man alltså arbeta med att få kontakt med dessa ursprungliga och naturliga behov för att kunna acceptera och integrera dem med resten av sin personlighet. På så sätt blir man mer hel och behöver heller inte kämpa mot sig själv utan mer ”bo” i sig själv med alla sina behov.